Snygga!

Släktingar! Ena är en halvbror till Pony och den andra är en mer avlägsen släkting! Står på Irland:)
Gissa vilken som är halvbrodern... ?





Fler bilder

på Sartorius aka Storis !










Dag 3

Min största rädsla

Kanske låter sjuk konstigt..
Men min största rädsla är att förlora min bästa vän,
mitt allt, Pony.

Varje morgon jag går ut till stallet har jag en lite klump av oro inom mig
pga min rädsla för att hitta Pony död i boxen.

Pony är gammal, välldigt gammal för att vara en häst
och vad som hällst kan hända.

Visst, vad som hällst kan hända vilken häst som hälls,
oberoende av åldern. Men visst är chansen större
att tex hjärtat slutar slå på en gammal häst istället för en ung.

Jag vet att det kommer komma en dag då jag måste ta beslutet att
låta Pony få dö. Jag önskar att den dagen aldrig ska komma.

Men det kan lika gära vara så att den dagen kommer utan mitt
beslut och det är det som är min största rädsla.

Min största rädsla är inte att hoppa eller att jag ska rammla av,
utan det är helt enkelt att mista den jag älskar mest av allt på
denna jord.

Visst ni kan tycka att det är konstigt osv. Men detta är vad jag
känner rädsla för.

Jag börjar bara att gråta av tanken på att Pony inte
kommer finnas vid min sida för allt.

Min största rädsla-
Att ta farväl av min älskade Pony.




Shalom Terms..

..även kallad Pony.


Pony föddes 1983 på Irland. När han kom till Sverige har jag ingen aning om, men han lär ju ha varit väldigt ung. Efter att under många år ha försökt att komma fram till vilken ras han är så har vi iaf kommit under fund med att han är av rasen Irländsksporthäst. Rasen är en blandning av Irish Draught Horse och fullblod, men man får även blanda in vissa ponny raser.

Pony har hunnit med en hel del i sitt liv, han har både hunnit varit hopp häst och ridskolehäst. Han har även sått på Näsets ridskola och varit hobby häst. Och nu används han som western häst!

För ca 6 år sedan träffade jag Pony för första gången. Jag vet inte om det var kärlek vid första ögonkastet. Men nått måste det ha varit och just den perioden var jag av ett så stort hästbehov så jag tänkte, äsch vi slår till! Så Pony flyttde hem till oss på foder!

Det första halvåret ville jag bara ge upp. Visst, jag tyckte om honom, men han var så jäkla dryg i ridningen, han bettde sig som om han inte kunde nått, rent ut sagt han var en jäkla älg ! Men jag bestämde mig för att det skulle bli ändring på det, så vi behöll honom ett tag till.och visst blev det ändring! 

Efter att jag hade haft han på foder i 1½ år så köpte vi Pony. Det är det bästa jag någonsin har gjort ! Under våra år har vi byggt upp en vänskap och vi har kämpat varje dag, o se hur bra det har gått ! ;)

Pony är en mycket snäll och lugn häst, men han är också envis som en surgubbe och vill gära ha sin vilja fram. Mig har han runt sitt lillfinger och han vet exakt vad han ska göra för att få en näve extra mat eller en god morot av mig;)

ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om han. Är det något speciellt ni undrar över så släng iväg en fråga så ska jag försöka besvara den ! :D


Det här är en bild på Pony en av dom första dagarna hemma hos mig!




1996...

.. såg Pony ut så här och stod på näsets ridskola! Han är 13 år på bilderna, om jag inte har räknat fel ;)
Tack Ingela för bilderna! här har ni hennes blogg, http://becausetrollrik.blogg.se/ 



 Han är sig lik ;)


 Ponys favvos pose ;)


 Känns ovant att se han i kort svans och lugg haha :D


 13 år gammal


Och Pony i ett nötskal;)


Och så här är vi vana att se Pony på äldre dar




my love


dator fri

Inte varit så aktiv, Sorry! Hur som hällst tog jag mig en barbacka tur på måndag kväll när jag kom hem från Uppsala. Det var kallt som satan men roligt att sitta på Pony igen. Han hade så jäkla mycket överskotts energi. Han var rädd för allt och var som en tickande bomb. Härligt! Sen på tisdagen så tömkörde jag faktiskt! Det gick jätte bra, är ju bara andra gången jag gjorde det och nu hade jag ju inte Turid med mig som kunde ge mig tips. Men vi klarade oss super bra endå, Vi travade till och med en bit. Men det blev så halt för mig så blev mest skritt. I går fick han vila för jag ahde lite annat för mig och idag får vi se hur det blir.
Ska iaf på Perreli kväll idag. Ska bli kul, roligt att få veta lite mer om andra inriktningar en det man själv håller på med. Som sagt jag är öppen för det mesta.
Hörs senare !

YOU





From day to day and year to year
It's you that makes me whole
The pounding of your hooves
Sparks magic in my soul.

 


Sist jag var i Uppsala...

...Träffade jag Ramondo för sista gången och träffade Eld för första gången..

Det är med blandade känslor jag åker nere. Tungt att åka till stallet och världens finaste guldklimp inte står där, men roligt att få träffa Elden igen och få rida honom.. Uscha.. blandade känslor!!

 




korkat

Satt och lyssnade på radion i morse, typ p3 eller p2.. Hur som hällst så var det en tjej som ringde in och hade ett svar på frågan;Varför det sker så många olyckor  i ridsporten. Hennes svar var att det var många barn som blev hårt pressade av sina föräldrar och därför skedde det flera olyckor inom ridsporet och kanske inom andra också.

Men hallå ? Är hon helt efterbliven eller.. ursäkta men, så att om mina föräldrar pressar mig jätte mycket fast jag igentligen inte vill hålla på med ridning så äre större chans att jag skadar mig ? nja.. tror inte det va ?

Det handlar kanske mer om att vi handskas med levande varelser som för det mesta har sina egna tankar och idéer om hur saker ska göras. Dom kan helt plötsligt få för sig att nej, jag tänker inte hoppa över den där, eller helt enkelt bli livrädd för nått som prasslar på läktar. Och ofta tror jag att det kan handla om okuskap inom häst hanteringen och genom det så sker många olyckor.

Men om mina föräldrar pressar mig eller inte kan ju inte ha en sån jäkla stor betydelse i hur ridolyckor inträffar.. Dummaste argumentet jag hört på länge.

Vsd tycker ni ? Har det någon betydelse?

My Final Notice




Jag är kär, finns det nått vackrare?
ja, förutom Pony då ;)


Nyare inlägg
RSS 2.0